Bilder påverkar – också bilder vi inte tittar på, som vi bara bläddrar förbi, som bara flimrar förbi. Men bilder tröttar också ut oss. De meningslösa illustrationerna är den goda bildjournalistikens fiende, ett personligt bildspråk dess vän. Vem som tar en bild kommer i framtiden att vara lika viktigt som vem som tycker till i en krönika eller analys.

Den nya generationen bildjournalister måste ”ta plats” och delta i det redaktionella samtalet. För att lyckas med det behöver de hjälp av bildredaktörer – morgondagens nyckelspelare på våra redaktioner. Det kommer att krävas mycket ”bild” men också mycket journalistik för att vitalisera svensk bildjournalistik (och komma i fatt danskarna). Utvecklingen från ”Nycops blaskor” (Se och Expressen) till dagens digitala multimedia värld har varit snabb och omvälvande.

Yrkesrollen har förändrats. Pressfotografen har gått från att bara vara ”plåtslagare” – en uppdragstagare i händerna på sina skrivande kolleger – till att vara bildjournalist med egen vilja och eget uttryck. Tron på fotografiet som ett objektivt bildbevis har ersatts av en strävan efter bilder som gör skillnad. Trovärdigheten är fortfarande avgörande. Etik och moral är viktiga frågor liksom tekniken.

Ny teknik ger hela tiden nya förutsättningar. Fotohistorien är viktig. Vi måste vårda arvet efter tidigare generationers bildberättare – och har mycket att lära av dem. Utmaningarna är stora och sammanfattas kanske bäst av den franske författaren Yves Bonnefoy: ”Hur ska man veta innan man sett och hur kan man kunna bestämma sig innan man vet.”

PER LINDSTRÖM
– tankar inför professorsinstallationen 2008

Mer om Per Lindström